Gruppmordet i Långshyttan

Berättelsen om elva vänner, om en kvinna som ville ha tillbaka sina pengar – och om en plan för ett långt ifrån perfekt mord

Av: Christina Nordh

D

et tar ett par timmar att köra från Stockholm till Långshyttan, den gamla bruksorten strax norr om Hedemora i Dalarna.
I Långshyttan bor 1 647 personer. Det finns en kyrka, apotek, sporthall, mat­varuaffär, grundskola, äldreboende, pizzeria och så brukshotellet.

Det är här, mitt i idyllen, som friden bryts när polis och räddningstjänst
tar sig till det vattenfyllda gruvhålet i Rällingsberg den andra juli 2016. Under dagen anländer polisens tekniker från Stockolm.

Kompisgänget i Borlänge har hängt ihop länge, en del av dem sedan barnsben. De hör av sig till varandra i stort sett varje dag, bor på varandras soffor, hjälper och stöttar på ett självklart sätt. De kallar varandra syster och bror och ser sig själva som en familj. En för alla, ­alla för en.
Alkohol och droger är en naturlig del i vardagen.
Problemet är bara att få pengar till missbruket.

61-åriga Madeleine bodde en tid i Norge där hon jobbade som buss­chaufför. Men under ett arbetspass blev hon misshandlad. Från den norska försäkringskassan fick hon varje månad ut­betalningar.
Dessutom fick hon en större summa försäkringspengar, 400 000 norska kronor, efter att hennes sommarstuga brunnit ner.
Så ja, Madeleine har pengar, mycket mer än kompisgänget. Det är det de upptäcker och börjar utnyttja.

Men Madeleine får också hjälp från gänget. När hon blir bostadslös får hon erbjudande om att bo hos flera i kompisgänget. Ofta hänger gänget i 46-årige Per-Olov Höflingers, PO:s, och hans sambos lägenhet.
Där bor också Benita Hokkanen, 21, och Mats Hedin, 45, som hon beskriver som sin chaufför, tillfälligt.

När Madeleine får en egen lägenhet på vårkanten blir hon glad över att äntligen ha något eget igen.
Kompisgänget hjälper henne att flytta in. De hjälper henne också med att handla. Madeleines förtroende för vännerna i gänget är stort. Flera av dem får pinkoden till Madeleines bankkort.

Men Madeleine börjar snart tröttna på att hon inte får tillbaka det hon lånat ut. Någon är skyldig uppåt 10 000 kronor, en annan uppåt 100 000 kronor. Alla lån har hon noggrant antecknat på en skuldlista som hon gömmer i sin lägenhet.

Flera i gänget vittnar om att de som lånat mest känner sig hotade av att Madeleine har satt ett pris på deras huvuden.
Joakim Hessling, 26, är den som är mest upprörd.
– Han pratade någonting om att han ­ville dränka henne, säger Martin Broling, 24, i förhör.

Benita Hokkanen säger att hon älskar ny teknik och vill ha det andra har.
Den 16 juni installerar hon en app i sin telefon som automatiskt spelar in alla ­ingående och utgående samtal. Appen ska visa sig fungera felfritt och bli en del av åklagarens bevisning.

Bara några timmar efter att appen är installerad träffas kamratgänget hemma hos PO.
Nu har gänget fått nog av Madeleines tjat om att hon vill ha tillbaka sina pengar.
De drar upp planer på hur hon ska ”plockas bort”.
En föreslår att de ska dränka henne. En annan att hon ska kvävas.
En för alla, alla för en.
I polisförhör säger Benita:
”De tyckte att det var lika bra att Madeleine försvann, så de pratade om att åka till hennes lägenhet och kväva henne. De pratade inte om vem som skulle göra vad, utan de skulle hjälpas åt. De pratade även om att åka till Sandviken till en gammal avrättningsplats som kallas Triangeln och kväva henne där.”
Ett annat förslag är att döda Madeleine i en yxattack i hennes lägenhet. De ska ta sig in via balkongen.

20.10 samma kväll ringer Martin ett samtal till Daniel Viberg Wahlgren, 21, från Benitas mobil­telefon. Han frågar om Daniel vill vara med och tjäna cash genom att ”hoppa in” och ska enligt Martin ”var snabb med att slå yxan i huvudet”.
De bestämmer att de ska höras senare på kvällen, men strax efter att de lagt på skickar Daniel ett sms till Benitas mobil: ”Vi tar allt när vi ses. Inte bra att ta saker via mobilen. Min brukar vara avlyssnad.”
Tack vare appen i Benitas mobil finns hela konversationen registrerad.

Drygt två timmar senare ringer Benita tillbaka till Daniel. Hon berättar för honom att ”det blir du, jag, PO, Martin och Hessling”.
– Och vad som än händer … inga jävla ord eller något, säger Daniel.
– Nejnejnej, det har vi sagt allihopa. För vi har ju sagt det att det minsta någon ­tvekar så är det ingen idé att vara med. För när vi väl är där så får det inte ske, ­säger Benita till Daniel i telefonsamtalet.

Direkt efter glider samtalet in på hur mycket pengar man kan ta ut från ett bankkort per vecka, Benita är osäker och räcker över luren till Martin.
– Man kan ju bara plocka ut ett visst ­antal paket om dagen. Förstår du vad jag menar? säger Daniel.
– Ja, säger Martin.
– 15 paket om dagen, säger Daniel.
– Tio i veckan, säger ­Martin.
– Är det bara så lite paket man kan plocka ut om ­dagen? Oj då, säger Daniel förvånat.
I förhör säger Daniel att han fått uppfattningen om att de bara skulle ta kortet, inte skada Madeleine på något sätt.

För Martin är det däremot glasklart att det inte bara handlar om att de ska ta bankkortet. I förhör får han frågan om vad telefonsamtalet betyder.
– Att vi ska mörda Madeleine, säger han.

Vid midnatt hoppar Daniel, Martin, PO, Benita och Joakim in i bilen och kör mot Madeleines lägenhet. Tanken är att de ska sätta sin mordplan i verket genom att ta sig in i lägenheten via hennes ­balkong. Någon yxa har de inte med sig, bara en skruvmejsel.

När de kommer fram ser de att Madeleine är både vaken och nykter.
Hon släpper in kompisarna som stannar och pratar i bara cirka 20 minuter innan de åker hem.
Då har Madeleine knappt ett dygn kvar att leva.

På förmiddagen fredagen den 17 juni ringer Madeleine sin exmake. Hon är så glad, berättar han, för hon har varit nykter i åtta dagar.
Hon vill ha hjälp att handla på Ikea dagen efter, på ­lördagen. Han jobbar och hinner inte prata länge, säger till henne att han ska ringa ­under eftermiddagen. När han ringer tillbaka får han inget svar.

Men PO lyckas få tag på Madeleine. Han frågar om hon vill följa med ut och fiska.
Hon tackar nej. Det regnar ute.

Hos PO samlas tio i kamratgänget igen. Man dricker cider och snackar. Från PO:s och hans sambos stationära dator spelas musik. Den är skyddad med lösenord, men flera av vännerna har haft tillgång till det och vid flera tillfällen använt ­datorn. Just den här eftermiddagen söks det på mer än bara Youtube och Spotify.

Johan Knies, åklagaren under rättegången i Falu tingsrätt, frågar ut PO:
13.15:42 enligt datorn söks det på ”mord”.
– Det kan jag faktiskt inte svara på, säger PO.
Är det du som har sökt?
– Nej.
Är du helt säker?
– Ja.
En minut senare söks det på ”hur gör man det perfekta mordet?”
– Jag vet faktiskt inte. Om jag var ute och rökte eller vad jag gjorde.
Det är inte du som har sökt det?
– Nej.
En knapp minut senare igen så söker man på ”hur man mördar någon”.
– Jag kan inte svara på det.
Och ytterligare en minut senare, då är man framme vid 13.18:51, då söker man på ”det perfekta mordet”.
– Jag kan inte svara på det, säger PO.

En timme efter att ”mord” googlats på datorn ringer PO till Madeleine igen. Han har inte gett upp hoppet att kunna få med henne ut. Han säger att vännerna anordnar en grillfest i Myggtjärn och frågar om hon vill följa med. Den här gången tackar Madeleine ja.
En för alla, alla för en.

Åklagaren frågar PO om syftet med samtalen.
– Vilket syfte det var med det? Nej, det var … enbart en kompisgrej.
Men du ringde och…?
– Ja, och jag skäms över att jag ringde, riktigt ordentligt. Jag skäms över vad som har hänt.
PO suckar djupt flera gånger när åklagaren ställer sina frågor.

Nu åker PO, Daniel, Jocke och Martin och handlar: mat och snacks, alkohol och läsk. Men de åker också till ett byggvaruhus där PO köper en flagglina. Sedan går kvartetten in på Clas Ohlson. PO vill ­köpa en kniv.
– Vi gick in i alla fall och han tog den här kniven så som han ville ha. Sen vid kassan fanns det sopsäcksrullar så han tog sådana också och la på bandet. Då kom min tanke bara, jamen det där ska vara till skräp och sånt från grillkvällen, säger ­Daniel i förhör.

Men i tidigare förhör har Martin berättat att vännerna diskuterat att dränka ­Madeleine vid grillplatsen och sedan ­sänka kroppen med hjälp av rep och stenar.
PO däremot säger sedan i förhör att ­repet skulle användas till att binda Madeleine i skogen – för att skrämma henne.

Hemma hos PO väntar de andra vännerna. När PO och de andra tre återvänder förbereds grillningen, köttet marineras – och sedan startar förfesten.
Mats Hedin kör senare på eftermiddagen vännerna de 45 minuterna till grillplatsen vid Myggtjärn i två omgångar. Sen hämtas den viktigaste festdeltagaren upp: Madeleine.
Från bilen sms:ar en i gänget till PO: ”Nu har vi henne i bilen Jippi blod”.

En grusväg leder fram till den lilla grillplatsen vid den vackra Myggtjärn. Förutom grillen finns här ett timrat vindskydd och en brygga som leder ut en bit i vattnet.
Vännerna äter och dricker. Några av dem röker lite marijuana. Från bagageutrymmet på Benitas röda Volvo strömmar musik.

Madeleine sitter mest i vindskyddet och pratar. Hon dricker cider och blir inte märkbart berusad.

Vännerna tar bilder med Madeleines mobilkamera, stämningen ser ut att vara på topp. En av bilderna är den allra sista på Madeleine. Hon står lutad mot några stockar som utgör stängsel mot den nästan spegelblanka sjön i bakgrunden. Hon tittar rakt in i kameran med knäppta händer och en antydan till ett leende.

Men mordplanerna grusas igen.
Gänget är inte ensamt på grillplatsen. Där finns också ett annat sällskap, som står och fiskar i vattenbrynet.
– Vi hade det jättetrevligt. Vi satt och skrattade och pratade och jag tyckte att en av de här killarna som var på grillplatsen var jättesnygg, så det var mycket av vad Madeleine och jag satt och pratade om, säger Benita i förhör.

Plötsligt får Jocke ett raseriutbrott och börjar skrika på Madeleine. Hon ska ha kallat hans flickvän för hora tidigare och nu kan Jocke inte hålla sig längre.
Åklagaren frågar PO om han såg att Jocke blev arg.
– Han blev riktigt förbannad. Så arg har jag aldrig sett Hessling någon gång. … jag försökte lugna ner han, men det gick ­inte. Sen började han dricka mer och mer ­alkohol, säger PO.

Till slut lugnar dock Jocke ner sig.
Samtidigt samlas några av vännerna vid bilen och talar lågmält om att de ska åka i väg från grillplatsen.
– Och sen innan vi ska åka så fick jag ­berättat för mig att vi skulle åka till Sandviken, till Triangeln, säger Benita.

Triangeln ligger längs väg 272 utanför Sandviken, mellan Österfärnebo och Torsåker, och är en gammal avrättningsplats från i slutet av 1600-talet. Här av­rättades brottslingar först genom halshuggning – sedan brändes kroppen på bål eller steglades. Det var folkvandring till de här avrättningarna – de sågs som ett folknöje.
Rykten säger att det spökar vid avrättningsplatsen.
Martins flickvän har tidigare sagt till vännerna att hon vill åka till Triangeln på ”spökjakt”. Nu, när klockan är nästan midnatt, frågar Jocke Madeleine om hon vill följa med. Det vill hon.

När det är bestämt att de ska åka till Triangeln, skjutsar Mats och ­Benita hem delar av kompisgänget. ­Benita sms:ar Martin från bilen och de kommer överens om hur de åtta som ska följa med till Sandviken ska kunna sitta i hennes kombi.
De kommer fram till att Jocke och Daniel får sitta i skuffen. Och Martins flickvän ska sitta i hans knä.
Då hamnar PO i framsätet med Mats, Madeleine sitter i mitten av baksätet mellan Martin och Benita.

Åklagaren frågar Benita om hon visste vad som skulle ske i bilen med Madeleine.
– Det var ingenting jag trodde på över huvud taget.
Men är det inte så att du kände till ATT det skulle ske något med Madeleine?
– Som sagt det var inget jag trodde på.
Men hade du hört att det skulle ske något med ­Madeleine?
– Ja, jag hade hört att de hade stått och pratat om ­saker, ja.
Vad då för saker hade man pratat om?
– Ja, men att göra sig av med Madde.
Hade man pratat om det ute vid grillplatsen?
– Ja.

De som är kvar vid grillplatsen hjälps åt att plocka ihop och städa. Soporna slänger de i soptunnor på plats.
Daniel säger att han får reda på den nya mordplanen precis när de ska åka.
– Ah, sen när jag och Jocke skulle hoppa in i skuffen då är det ­någon som säger att vi ska till Långshyttan och att jag och Jocke ska strypa henne i bilen. Jag tänkte ”Lägg av!”, men jag sa ingenting, säger han.

I polisförhör säger ­Benita att de inte hade pratat om vem som skulle göra vad, att det blev som att lägga pussel ”för alla bitar föll på plats”. Att det blev naturligt att Martin och Benita satte sig i baksätet, eftersom de är stora båda två. Då kunde de trycka till­baka Madeleine när Jocke och Daniel ströp henne.

När åklagaren under ­rättegången i tingsrätten frågar henne om hon kan kommentera detta blir svaret enstavigt:
– Nej.
Det tyder ju på, vill jag påstå, att det finns en planering bakom placeringen i bilen också?
– Alltså, det har inte varit någon planering från min sida.

På vägen mot avrättningsplatsen blir det kisspaus och bilen bromsar in vid vägkanten. Några i bilen går ut och lättar på trycket. Samtidigt pratar de ihop sig. Mats får instruktioner om att köra mot Långshyttan i stället.

Stämningen i bilen är munter och musiken spelas högt. Den sex minuter långa metalballaden Forever Angel av tyske Axel Rudi Pell startar.

Åklagaren frågar Benita om hon sjöng med i låten.
– Ja, för det är en av de låtar som jag har haft som favorit ett tag, svarar hon.
Sjöng Madeleine med?
– Nej.
Kan du beskriva lite om vad som sägs i den texten?
– Att man ska stå upp för sina bröder och systrar, liksom, säger Benita.
Det står ju i texten, kommer du ihåg hur den avslutas?
– Nej.
All for one and for all (En för alla och för en). Var det planerat att den här låten skulle spelas?
– Nej, jag kan inte tänka mig det. Det är ingenting jag har hört i alla fall.

Det är under den långa balladen som Daniel och Jocke lägger flagglinan runt Madeleine. Den fastnar i hennes mun – Martin och Benita hjälper till att få den runt halsen.

– Det är någonstans i låten allt händer, men jag håller för öronen. Jag håller för öronen så jag har inte hört händelsen. Men jag förstod att det skulle hända, ­säger PO i förhör.

Benita snyftar när hon berättar för åklagaren. Han frågar om vad hon tänkte i bilen.
– Jag hade panik.
Gjorde du något mer än att flytta snaran från munnen?
– Ja, jag höll Martin i handen.

Benita och Martin håller alltså varandra i handen, men det är inte för att stötta varandra.
Du håller Benitas hand över Madeleines ben?
– Ja, säger Martin.
Och som du tänkte, mest för att hindra henne från att sparka …
– Ja.
… den som sitter framför. Varför gör du så?
– Ja, för att hade hon sparkat Mats så då hade vi säkerligen kört av ­vägen, säger Martin.
Det hade varit värre?
– Ja, det hade det säkert blivit.
Värre än att Madeleine möjligen skulle dö genom strypning?
– Nej, jag trodde aldrig att hon skulle dö, säger han.

Till slut stannar bilen vid Rällingsberg i Långshyttan. Då har Madeleine förlorat medvetandet, men hon är inte död.
De andra i bilen berättar om att Jocke rusar ut från bagageutrymmet, rycker upp dörren och börjar dra ut Madeleine från bilen. Benita skjuter på inifrån. Martins morakniv ligger i förarsätets ryggficka. Plötsligt har Jocke den i handen.

– Allt går så inåt helvete fort. Ursäkta att jag svär, men jag ser att han gör en ­rörelse med kniven, säger PO.
Ser du kniven?
– Nej, det gör jag inte. Jag ser ett blankt föremål.
Vad gör Hessling med det blanka föremålet?
– Ja, han hugger henne i ryggen eller någonting.
Hur?
– Jag står så pass långt ifrån. Jag kan inte …
PO viskar ”åh, gud” och snyftar till.
Vad hände vidare?
– Jocke springer ifrån Madeleine och torkar av sig i gräset.
Torkar av vadå?
–  Blod. Och sen är det någon som säger att hon lever. Och då sprang Jocke till­baka och fortsatte att hugga. Sen var det någon som sa att han skar halsen av henne, ­säger PO.

–  Det var väl jag och Hessling som drog säckar över Madde. Och tejpade, säger ­Daniel.

När sopsäckarna är hoptejpade lyfts en bit av staketet runt det vattenfyllda gruvhålet upp så att man kommer fram till vattnet. Där dumpas Madeleines svårt sargade kropp.

Nu sätter sig gänget i bilen och åker till en badplats vid sjön Lången en bit därifrån. Jocke är helt nedblodad och ­behöver tvätta av sig. Han hoppar i vattnet.
I bagageluckan finns ett ombyte kläder som han har tagit med sig.
Även Martin är blodig och tvättar av sig.
Martin säger i förhör att han gör sig av med kniven som Jocke använde vid Lången.

Benita ringer strax efter ett telefonsamtal till PO:s sambo, som tack vare den nya appen i mobilen spelas in.
På åklagarens fråga om varför Benita ringde just henne svarar hon:
– Jag vet inte. Jag vet inte varför jag ringer.
Hon svarar ”jajamän” och då säger du ”klar”. Varför det?
– Jag vet inte i dag varför jag svarar det.
Vad finns det för anledning att säga ”klar” vid det här tillfället?
– Antagligen det här med Madde.
Visste hon om vad som skulle ske?
– Jag vet inte. Jag tror det.

Det andra samtalet som Benita ringer är till en av de kvinnliga vännerna som blivit hemskjutsad från grillfesten. ­Väninnan har tidigare skickat ett sms till Benita. Det innehåller bara två ord: Informera mig.
Benita ringer nu upp sin väninna.

Du får i telefonsamtalet en fråga om var ni är någonstans. Och då svarar du ”Vi är på väg tillbaka”. Då får du en ­fråga: ”Gick det fort, eller?” Vad syftar den frågan på, enligt ditt sätt att se?
– Jo, men om det gick fort det här med Madde, säger Benita i förhöret.
Det måste ju innebära att (väninnan) visste om vad som skulle ske med Madde.
– Mm.
På frågan om ”det” gick fort svarar Benita ett kort nej. Hon säger till väninnan att de får prata mer senare.

Jocke, PO och Daniel släpps av längs vägen mot Borlänge. Resten av gänget – Mats, Benita och Martin – åker vidare till köpcentret Kupolen där det finns en bankomat. 8 000 tas ut från ­Madeleines bankomatkort. 5 000 ska gå till en av vännerna som visste om mordplanerna, men som åkte hem före mordet. Pengarna ska köpa hans tystnad.
De återstående 3 000 kronorna delas upp i trion.

Och sedan då? Vad gör ni sedan?
– Sen åker vi till en McDonald’s. Vilket ju verkar konstigt. Innan vi beställde mat tänkte jag: ”Vi har ju precis grillat”, säger Mats.
De äter Big Mac med extra ost, extra bacon och extra cheeseburgare.
Notan på 486 kronor betalas med Madeleines kontokort.

Natten går nu mot morgon. Gänget svänger förbi vännen med de fem tusenlapparna han blivit lovad. Maten tar de med sig till PO. När de har ätit somnar de.
Enligt de inblandade i polisförhören är det ingen som pratar om det som precis hänt, att Madeleine har mördats.
En för alla, alla för en.

Kompisgänget faller snabbt tillbaka in i den gamla vanliga lunken. Skillnaden är att de nu har obegränsad tillgång till Madeleines pengar. Hennes kontokort skickas mellan vännerna och används bland annat vid shopping i Kupolen där de handlar kläder. Madeleines lägenhet, som de har nyckel till, länsas också på ­saker av värde. Bland annat försvinner en dator och en dammsugare.

Gänget har också ytterligare en grillkväll, nu hos Daniel. Bland resterna i grillen hittar polisens tekniker senare brända kläder, knappar, ett skärpspänne i metall och spår av bensin.
– Asså, vi har ju inte pratat så mycket. Man har ju mått dåligt och man har ju försökt stötta varandra så mycket som möjligt. Man har ju försökt undvika att prata om det på grund av att det har ­varit jobbigt det med, säger Benita i förhör.
Hur har det sett ut med alkohol och droger efter?
– Det har varit mycket alkohol och droger.

Martin berättar i förhör i stället att de efter mordet försöker samordna sina ­historier om vad de gjorde under mordkvällen. De umgås intensivt. Åklagaren frågar varför.
– Ja, för att hålla koll på varandra. Tror jag väl.
Pratade ni någonting om hur ni skulle säga till polisen om polisen skulle komma?
– Ja.

SMS-konversation mellan Benita och Martin:

Den 27 juni, tio dagar ­efter mordet, är Benita och Mats tillbaka vid gruvhålet i Långshyttan. Hon är orolig.
– Jag var dit på grund av att… alltså, jag ville bara se om jag över huvud taget såg henne. Alltså syftet med att åka dit, det vet jag inte. Det vet jag inte. Det vart ­bara en reaktion: ”Nej, men vi åker dit och tittar”, säger Benita i förhör.
Hon får syn på de svarta sop­säckarna i vattnet. De är delvis dolda ­bakom några buskar. Hon tar upp mobilen och ringer till PO och utbrister:
”Hon flyter!”

– Då vart jag jävligt rädd. Jag blev rädd och nervös. Jag kan inte förklara hur, men jag vart extremt rädd. Sen började jag räkna ner dagarna, säger PO.
Vad trodde du skulle hända?
– Jag visste att polisen skulle komma till slut. Jag var på väg att anmäla mig själv…

Drygt en timme senare pratar Benita med PO igen. Han säger att han nästan hade lagt det här bakom sig. Benita ­svarar att hon inte orkar hålla på att tänka på det.

När Martin sen pratar med PO säger han att han är nervig över att någon ska hitta kroppen. Han frågar om Martin vill följa med ut och supa sig full. Det vill han inte, i stället säger Martin att han ska ­köra till Långshyttan och se till så att sop­säckarna försvinner.
En för alla, alla för en.
PO avslutar samtalet med orden: ”Älskar dig, bror. Gör inget dumt bara.”
Men Martin kommer aldrig att flytta kroppen.

Under tiden blir Madeleines exmake alltmer orolig. Han och Madeleine brukar ha kontakt en gång i veckan.
Madeleines telefon är avstängd. Han åker till hennes lägenhet, men ingen öppnar. När han återvänder några dagar senare med post till henne ser han att posten han såg från det förra besöket ­ligger kvar på hallmattan.
28 juni klockan 21.04 polisanmäler exmaken Madeleines försvinnande.
Men polisen i Borlänge har inga resurser att skicka ut en patrull på en gång.

08.35 den 29 juni bryter sig polisen in hos Madeleine. Lägenheten är tom.
Samma dag får Madeleines exman höra ett vittne säga att han hört att Madeleine hade blivit dödad när hon krävde till­baka pengar som hon lånat ut. Personerna ska ha alkohol- och drogproblem.

Den 30 juni inleds en förundersökning om mord.
– Våra eftersökningar av henne ledde till att vi misstänkte att hon hade bragts om livet, säger kommissarie och press­talesperson Stefan Dangardt vid polisen i Dalarna till Aftonbladet.

Så här dags har kompisgänget haft nästan två veckor på sig att synka sina historier. Under helgen tas sju personer in för förhör, fyra män och tre kvinnor. De misstänkta är i åldrarna 20–45 år.
Bland de sju finns Benita. Det är hon som blir nyckeln.

Den första juli förhörs hon första gången. Till en början följer hon den uppgjorda planen och säger ingenting. När hon får frågor om grillkvällen säger hon, som gänget bestämt, att de skjutsat hem och lagt Madeleine för att hon blev för berusad.
Men förhörsledaren ser att Benita mår dåligt och säger att det är viktigt att sanningen kommer fram.
De tar paus i förhöret i tio minuter. Sedan börjar Benita berätta.
Vännernas löfte om att inte lämna ut varandra bryts.

Lördagen den 2 juli åker polisen till Rällingsberg i Långshyttan. I vatten­brynet flyter de svarta sopsäckarna med Madeleines kvar­levor.
Obduktionsrapporten visar att det är knivhuggen som dödar Madeleine. Flera hugg har träffat henne i bröstkorgen, vänstra lungan, huvudet och halsen.
Något bevis för att Madeleine har blivit strypt i bilen finns inte. Efter två veckor i vattnet är spåren försvunna – kroppen har börjat förmultna.

Dagen efter får ex­maken besök av en kvinna från polisen. Hon visar honom en detaljbild på en ryggtatuering med ett par örnvingar och en orm som slingrar sig runt ett blankt svärd. Ett annat foto visar ett halsband med ett hänge i formen av ett hjärta.
Exmaken bekräftar att det är Madeleines.

Samma dag, den tredje juli, häktas fyra personer vid Falu tingsrätt, på sannolika skäl misstänkta för mord.
– De har gjort vissa medgivanden, säger chefsåklagare Fredrik Skoglund.

Den ende som inte säger någonting är Jocke. Varken i polisförhör eller i rättegången i tingsrätten. Han svarar ”Det är ­ingenting jag minns” på i stort sett alla frågor.
Han påstår att han åkt på så mycket stryk tidigare att han har svåra problem med minnet.
När han pressas av åklagaren i tingsrätten utbrister han:
– Vad är det jag ska berätta? Jag minns inte vad jag sa i förhöret! Så det är svårt att minnas när man har väldigt svårt att minnas. Vad är det ni inte förstår? Tror ni att vi är så perfekta att vi ska kunna minnas det här?!

Trots att polisen dyker i Lången kan de inte hitta mordvapnet: kniven. Flagglinan som användes mot Madeleine i bilen är också spårlöst försvunnen.

Domen från Falu tingsrätt kommer den 17 januari 2017. Tingsrätten konstaterar att motivet till mordet på Madeleine var pengar. Flera av de misstänkta var skyldiga henne pengar.

Joakim Hessling döms till 17 års fängelse för mord.
Martin Broling och Daniel Viberg döms till 16 års fängelse vardera för mord.
Benita Hokkanen döms till tolv års fängelse för mord.
Per-Olov Höflinger döms till tio års fängelse för medhjälp till mord och tio år i fängelse.
Alla dömda överklagar sina domar till Svea hovrätt.
En av de elva åtalade, en kvinna, frias helt.

Den 31 maj 2017 kommer hovrättens dom. Domstolen fastställer straffet för de fyra dömda. Per-Olov Höflinger, som också överklagar för att bli helt frikänd, får ett skärpt straff. Istället för tio års fängelse för medhjälp till mord döms han nu till 14 års fängelse för mord.
Samtliga fem morddömda har överklagat hovrättsdomen till Högsta domstolen, som nu ska besluta om prövningstillstånd.

– Madeleine var en jättesnäll och intelligent person. Hon var omtyckt och ville hjälpa alla. Det var ett aber: Hon har hjälpt även människor som ­inte förtjänade att få hjälp, säger exmaken till Aftonbladet.

Källor: Aftonbladet och domslut i Falu tingsrätt och Svea hovrätt samt Dalarnas Tidningar och podden ”En mörk historia: Gruppmordet i Långshyttan”.

De dömdes för mord och medhjälp till mord på Madeleine

Text: Anders Johansson, Mira Micic

JOAKIM HESSLING, 26 år
Döms för: Mord och bedrägeri till fängelse i 17 år.
• Var med och lade flagglinan runt Madeleines hals under bilfärden, och hjälpte till att dra åt den. Utdelade enligt åtalet knivhuggen mot bålen och halsen på den medvetslösa Madeleine.
• Tre avsnitt i belastningsregistret. Fick 2015 40 dagsböter för brott mot knivförbudslagen. Fick 2012 dagsböter vid två tillfällen för dopningsbrott och ringa narkotikabrott.

 

MARTIN BROLING, 24 år
Döms för: Mord, grov stöld, bedrägeri till fängelse i 16 år.
• Var med och lade flagglinan runt Madeleines hals under bilfärden.
• Sju avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes till dagsböter för skadegörelse 2008, övriga avsnitt gäller trafikrelaterade brott som olovlig körning och som gett dagsböter eller åtalsunder­låtelser.

 

BENITA HOKKANEN, 21 år
Döms för: Mord, grov stöld, bedrägeri till fängelse i tolv år.
• Var med och lade flagglinan runt Madeleines hals under bilfärden. Ett av de viktigaste vittnena till hur mordet gått till.
• Tre avsnitt i belastningsregistret. Dömd senast 2015 för tre fall av stöld med påföljden skyddstillsyn. 15 år gammal gjorde hon sig skyldig till misshandel och övergrepp i rättssak och dömdes till ungdomsvård. I övrigt en olovlig körning.

 

DANIEL VIBERG WAHLGREN, 21 år
Döms för: Mord, bedrägeri till fängelse i 16 år.
• Var med och lade flagglinan runt Madeleines hals under bilfärden och hjälpte till att dra åt den.
• Tre avsnitt i belastningsregistret. Dömd för misshandel två gånger, vid första tillfället var han 16 år. Påföljden blev ungdomstjänst. Dömd även 2016 för olaga hot till 100 dagsböter.

 

PER-OLOV HÖFLINGER, 46 år
Döms för: Medhjälp till mord och grovt häleri till fängelse i tio år. 31 maj 2017 skärper hov­rätten domen från medhjälp till mord till att Höflinger är skyldig till mord. I och med det förlängs hans straff med fyra år, till 14 års fängelse.
• Var med och införskaffade kniv, flagglina och sopsäckar som skulle användas vid mordet.
• Förekommer inte i belastningsregistret.

 

MATS HEDIN, 45 år
Döms för: Medhjälp till mord, grov stöld till fängelse i tio år.
• Deltog enligt åtalet i mordplanen genom att köra den bil som användes då Madeleine fördes bort.
• Tio avsnitt i belastningsregistret. Dömd till villkorlig dom och 60 dagsböter för stöld 2015. Samtliga övriga ärenden är trafikrelaterade, som fortkörning och brukande av oskattat fordon.

 

KVINNA, 22 år
Åtalades för medhjälp till mord samt för att ha varit med och handlat kläder och skor med Madeleines kontokort.
Döms för: Underlåtenhet att avslöja mord, grov stöld, bedrägeri och häleri.
Påföljd: Skyddstillsyn samt ett fängelsestraff på två månader som ska anses helt verkställt.

 

KVINNA, 30 år
Åtalades för att ha tagit Madeleines mobiltelefon omedelbart efter att hon hade mördats.
Döms för: Underlåtenhet att avslöja mord och grovt häleri.
Påföljd: Skyddstillsyn, samt fängelse i 14 dagar som ska anses helt verkställt.

 

KVINNA, 33 år
Åtalades för underlåtenhet att avslöja mord.
Döms för: Underlåtenhet att avslöja mord.
Påföljd: Skyddstillsyn med särskild föreskrift att hålla kontakt med öppenpsykiatrin.

 

MAN, 37 år
Åtalades för att ha tagit emot 5 000 kronor av de 8 000 kronor som togs ut från Madeleines konto.
Döms för: Egenmäktigt förfarande och häleri.
Påföljd: Skyddstillsyn.